första hoppningen
Regnet öste ner, jag och Karin kom hundra meter ifrån lägenheten innan vi fick stanna och vänta på att det skulle hagla klart. Ja, ni läste rätt, det haglade.
Vägen ut till stallet tog nästa dubbelt så lång tid då det både regnade och åskade, ingen ridtur för oss var vad vi väntade oss när vi väl kom fram till stallet.
Agnes hade redan ridit dressyr på Gaston i en timme men han orkade ett tag till. Distanshästar ska ju klara av att gå väldigt långa pass och idag passade (höhö) det mig och Karin kanon. Solen sken upp så vi sadlade på och gjorde oss redo för ett litet pass i paddocken.
Jag tog Lurifax och Karin Gaston och efter lite uppvärmning och en mängd volter med Lurifax så fick vi skutta över två små kryss. Oj vad ringrostig jag kände mig men gud så roligt och helt underbart det var. Lurifax är inte jättekanon på att hoppa, en trotsig sexåring men han kan nog bli riktigt bra. Om man höll om honom ordentligt så tyckte han faktiskt att det var roligt, öronen åkte snabbt fram när han var i luften. Han hade dock en fruktansvärt rolig stil då han drog upp alla hovar och landade med alla samtidigt vid nedslaget.
Vi skrittade bort till ängen, vi skulle visst ha skrittat till skogen men jag fattade fel, och vi var mest bara så fruktansvärt lyckliga för att vi fick sitta på varsin hästrygg i solen ute på landet.
Karin hade med sig cupcakes så vi fikade lite i stallet innan vi åkte hem. Lassa var nog lyckligast av alla just då, han verkar vara en riktig man han! Vägen till hans hjärta går nog allt genom magen.
Nu har jag och T kikat på House och jag ska snart krypa till säng och lukta på mitt hår tills jag somnar. Orkar inte duscha ikväll och håret luktar gott av häst.
En mycket liten bild från tävlingen som var nyligen.
F v: Karin, Birgitta, Lurifax, Agnes (bara huvudet som syns), Jag och Lasse. Rött är tävlingsfärgen.
Vägen ut till stallet tog nästa dubbelt så lång tid då det både regnade och åskade, ingen ridtur för oss var vad vi väntade oss när vi väl kom fram till stallet.
Agnes hade redan ridit dressyr på Gaston i en timme men han orkade ett tag till. Distanshästar ska ju klara av att gå väldigt långa pass och idag passade (höhö) det mig och Karin kanon. Solen sken upp så vi sadlade på och gjorde oss redo för ett litet pass i paddocken.
Jag tog Lurifax och Karin Gaston och efter lite uppvärmning och en mängd volter med Lurifax så fick vi skutta över två små kryss. Oj vad ringrostig jag kände mig men gud så roligt och helt underbart det var. Lurifax är inte jättekanon på att hoppa, en trotsig sexåring men han kan nog bli riktigt bra. Om man höll om honom ordentligt så tyckte han faktiskt att det var roligt, öronen åkte snabbt fram när han var i luften. Han hade dock en fruktansvärt rolig stil då han drog upp alla hovar och landade med alla samtidigt vid nedslaget.
Vi skrittade bort till ängen, vi skulle visst ha skrittat till skogen men jag fattade fel, och vi var mest bara så fruktansvärt lyckliga för att vi fick sitta på varsin hästrygg i solen ute på landet.
Karin hade med sig cupcakes så vi fikade lite i stallet innan vi åkte hem. Lassa var nog lyckligast av alla just då, han verkar vara en riktig man han! Vägen till hans hjärta går nog allt genom magen.
Nu har jag och T kikat på House och jag ska snart krypa till säng och lukta på mitt hår tills jag somnar. Orkar inte duscha ikväll och håret luktar gott av häst.
En mycket liten bild från tävlingen som var nyligen.
F v: Karin, Birgitta, Lurifax, Agnes (bara huvudet som syns), Jag och Lasse. Rött är tävlingsfärgen.
Kommentarer
Trackback
