ångest, min trogna vän.
Varför gör jag aldrig det jag tänkt och planerat in att göra? Varför skjuter jag alltid upp allt viktigt tills sista dagen? Varför lär jag mig aldrig?
Nu har jag fyra dagar på mig att plugga till tentan. Visst, jag har läst nästan allt och jag tänker satsa på pedagogiken och sociologin. Psykologin är för mycket och jag får ångest över min engelska så fort jag öppnar boken, vilket självklart inte gör att min engelska blir bättre. Jag skulle nog fan ha fortsatt med matematiken...
Sommaren närmar sig med stormsteg och jag har inget sommarjobb. T kanske ska åka hem till Mönsterås i sommar för att jobba på Vattenverket i år också. Det är verkligen något som behövs då jag som sagt inte har något jobb och vi kommer inte lyckas klara alla räkningar annars. Dock så leder det ju till en sommar i ensamhet i lägenheten, låter inte jättelockande men det går nog det med.
Ångesten ligger som en stor sten i magen och den gör att jag inte kan koncentrera mig på ett enda skit. Det känns som att jag kommer att sumpa allt om jag inte tar tag i mig själv nu, men när ska jag ha tid till det?
Imorgon ska jag till skolan för att ha gruppmöte vid elva, måste åka hem senast två då jag ska till stallet på kvällen och behöver hinna få i mig lite mat innan dess. På fredag är det skola och sedan stall, lördag minneskonsert och jag vet inte alls hur det blir med den. Jag borde sätta mig och plugga stenhårt och inte göra något annat men jag känner mig själv så pass väl att jag inte klarar det. Att ha lite roliga saker att se fram emot kan nog vara bra. Jag får åka på konserten om jag har hunnit plugga tills dess.. Det kan vara ett rimligt mål och jag ska nog sätta mig och skriva en snygg lapp nu, skriva upp vad jag ska plugga under vilka dagar och har jag inte gjort det så får jag inte åka.
Brukar ju vara bra på att planera, men sedan ska det ju genomföras också.
Träningen blir ju lidande av detta också, vilket gör att jag varken har lust eller energi till något.
Nehe, lappar nu och sedan ska jag ta med mig min klump i magen för att krypa ner i sängen och se fram emot ännu en sömnlös natt för att jag har sådan ångest. Min hälsa befinner sig snart närmare månen än jorden.
Nu har jag fyra dagar på mig att plugga till tentan. Visst, jag har läst nästan allt och jag tänker satsa på pedagogiken och sociologin. Psykologin är för mycket och jag får ångest över min engelska så fort jag öppnar boken, vilket självklart inte gör att min engelska blir bättre. Jag skulle nog fan ha fortsatt med matematiken...
Sommaren närmar sig med stormsteg och jag har inget sommarjobb. T kanske ska åka hem till Mönsterås i sommar för att jobba på Vattenverket i år också. Det är verkligen något som behövs då jag som sagt inte har något jobb och vi kommer inte lyckas klara alla räkningar annars. Dock så leder det ju till en sommar i ensamhet i lägenheten, låter inte jättelockande men det går nog det med.
Ångesten ligger som en stor sten i magen och den gör att jag inte kan koncentrera mig på ett enda skit. Det känns som att jag kommer att sumpa allt om jag inte tar tag i mig själv nu, men när ska jag ha tid till det?
Imorgon ska jag till skolan för att ha gruppmöte vid elva, måste åka hem senast två då jag ska till stallet på kvällen och behöver hinna få i mig lite mat innan dess. På fredag är det skola och sedan stall, lördag minneskonsert och jag vet inte alls hur det blir med den. Jag borde sätta mig och plugga stenhårt och inte göra något annat men jag känner mig själv så pass väl att jag inte klarar det. Att ha lite roliga saker att se fram emot kan nog vara bra. Jag får åka på konserten om jag har hunnit plugga tills dess.. Det kan vara ett rimligt mål och jag ska nog sätta mig och skriva en snygg lapp nu, skriva upp vad jag ska plugga under vilka dagar och har jag inte gjort det så får jag inte åka.
Brukar ju vara bra på att planera, men sedan ska det ju genomföras också.
Träningen blir ju lidande av detta också, vilket gör att jag varken har lust eller energi till något.
Nehe, lappar nu och sedan ska jag ta med mig min klump i magen för att krypa ner i sängen och se fram emot ännu en sömnlös natt för att jag har sådan ångest. Min hälsa befinner sig snart närmare månen än jorden.
Kommentarer
Postat av: Rebecca
Hjärtat, jag känner igen det där, men visst brukar det lösa sig i slutändan ändå? När man tänker tillbaka tillräckligt långt och många gånger.
Jag tror på dig!
Postat av: lisap
men gumman, kom hem å jobba på hemtjänsten med mej! där finns nästan alltid jobb, även om det kanske inte är det trevligaste man kan göra under en sommar....men inte ska du sitta ensam i norkan iaf!
pusskram å hoppas du har de bra, trots allt (å tore också, självfallet, men han e redan så att säga inberäknad)
Trackback
