att vara unik
Det verkar nästan vara "modernt" nu för tiden att inte vilja säga vart man köper sina kläder. Ingen verkar vilja dela med sig av hemsidor, ingen vill att affärer ska öppna på fler ställen, ingen vill att någon annan, I HELA VIDA VÄRLDEN, ska kunna få tag på samma kläder som de man själv har på kroppen.
Själv tycker jag mest bara att det är fruktansvärt löjligt. VIsst, skulle någon av mina tjejkompisar alltid springa till samma affär som mig så fort jag köpt ett nytt plagg, bara för att införskaffa ett lika dant så skulle jag nog bli lite smått trött på det hela så småningom, men kom igen liksom. Hur ofta händer det?
Hittar jag en sida eller en affär som jag gillar så vill jag ju helst ha kvar den, vilket gör att jag mer än gärna delar med mig av den, vet bara jag om den så kommer den garanterat att sluta existera efter en månad.
Hela grejen känns emo. Jag är unik och jag vill inte vara som någon annan! Egentligen ser man dock ut som precis alla andra, bara att man vägrar att inse det. Det roligaste med hela ämnet är väl hur sant det är, de jag känner som tycker så här ser verkligen ut som stora delar av resterande befolkning i Sverige, så unika stilar är inget de använder sig av direkt.
Även Indiska har nu gått ut med reklamen "Unika mönster, hantverk och familjetraditioner". Dvs unika mönster som massproduceras till just indiska och familjetraditioner i samma mening som barnarbete? Vad de direkt menar med hantverk vet jag inte ens. Det skulle möjligen kunna vara deras skåp, nyckelskåp och hängare som visst, är jättefina, men inte dirket något hantverk då varje skåp verkar vara precis likt det andra.
Nej, sluta försöka vara unika när ni går omkring och ser ut som alla andra och sluta att lägga upp kläder på bdb samt era bloggar där ni skriver vad plagget heter men inte vill skriva sidan. Det är inte så speciellt svårt att hitta plaggen när man redan har fått namnet på dem.
Jag håller fullt med! herregud, vad spelar det för roll? för det första; Köpte någon samma plagg som jag (ok, inte jämt kanske..) så skulle jag faktiskt bli glad och ta det som en "komplimang" för min smak. Och för det andra, hur ofta händer det att man vill ha PRECIS ALLT någon annan köper? smaken är, thank God, som baken. <3
Ooups, blogg.se tog bort mitt namn på förra kommentaren. Tja!
det där med att köpa likadana kläder som sina väninnor, är inte det du personifierat ändå linda? hare gött i köpinget du bor i! see ya i kalmar when blossoms yada yada.
den förra var från mig, hälsningar marcela.
haha va? jag sa väl ändå att jag inte direkt har något emot det? jag struntar i om folk har lika dana kläder som mig eller jag som dem. bara jag trivs och så struntar jag nog moreless i vad andra tycker. störs de av det hela så får de väl byta klädstil då jag har samma klädstil som i stort sett hela sverige.
