när hela kroppen ger upp
Hela min kropp har gett upp, inför tentan och inför allt som tänkas kan.
Jag orkar inte bry mig om tentan imorgon, jag vet redan nu att jag inte kommer att klara den och jag tänker inte plugga mer för jag har ingen lust. Jag skiter i detta nu, går dit imorgon och skriver det lilla som jag kan, kollar hur de utformar sina tentor och sedan så satsar jag på omtentan istället.
Ögonen rinner, till synes utan anledning, det sitter en klump i bröstet som gör det svårt att andas. Jag är hungrig samtidigt som jag känner mig proppmätt. Väldigt trött samtidigt som jag inte kan koppla av, stressad men samtidigt förvånansvärt lugn. Det låter som att jag har hittat en balans, jag har lika mycket av allt, men icke. Det är ingen balans som råder i min kropp och i mitt medvetande, det är ett öppet hav med full storm.
Jag vill skrika rakt ut, men samtidigt så vill jag bara sätta mig ner, krypa ihop och vara tyst. Jag vet ju inte ens vad jag ska skrika.
Jag vet varken ut eller in just nu, det enda jag vet, det är att jag vill bort.
Jag orkar inte bry mig om tentan imorgon, jag vet redan nu att jag inte kommer att klara den och jag tänker inte plugga mer för jag har ingen lust. Jag skiter i detta nu, går dit imorgon och skriver det lilla som jag kan, kollar hur de utformar sina tentor och sedan så satsar jag på omtentan istället.
Ögonen rinner, till synes utan anledning, det sitter en klump i bröstet som gör det svårt att andas. Jag är hungrig samtidigt som jag känner mig proppmätt. Väldigt trött samtidigt som jag inte kan koppla av, stressad men samtidigt förvånansvärt lugn. Det låter som att jag har hittat en balans, jag har lika mycket av allt, men icke. Det är ingen balans som råder i min kropp och i mitt medvetande, det är ett öppet hav med full storm.
Jag vill skrika rakt ut, men samtidigt så vill jag bara sätta mig ner, krypa ihop och vara tyst. Jag vet ju inte ens vad jag ska skrika.
Jag vet varken ut eller in just nu, det enda jag vet, det är att jag vill bort.
Kommentarer
Trackback
