antithesis

När en älskad röst tystnar,
dör en bit av oss själva.
Livet håller andan,
i väntan på att vind åter möter vind
under trädens vidsträckta kronor.
Grundvattenflöder sinar,
men förbindelsen med källan
blir aldrig helt bruten.
Inte olikt isflak
som sätter sig i rörelse
och följer vårfloden mot öppet vatten.
Din kropp kom nära min:
du glömde dra bort handen,
när det brändes.
När det skedde, allt för sent,
följde min hud med.
Vad ska vi ta oss till med våra liv,
när allt det sagda
inte längre gäller?
Vi fortsätter leka människa
för att vi älskar livet.