antithesis

Vi vandrar barfota
över himlavalvet.
Stjärnorna lyser som vitsippor
mot svart mylla.
Dett ansikte är en blindskrift
under mina händer.
Nu läser jag dig
med varsamma fingrar.
Våra gemensamma tårar:
ett osynligt bläck
som får oss att minnas
allt vi försummat.
Snön tätnar längs Vintergatan,
men vi efterlämnar
inga fotavtryck.
Du sträcker ut handen
mellan himlakropparna
och lyckas nå min,
innan vi suddas ut
på rymdens svarta tavla.