Ansikte

Ditt ansikte har aldrig
varit så vackert
som då jag miste det
och förstod att jag
aldrig kan glömma
att jag fick komma nära det.

Nu går vi härifrån
på främmande trottoarer
i den stad som såg dig födas.

Inga fönster lyser oss hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0